Byhistoria

Björnöns plats på jorden.

Björnöns plats på jorden – eller var ligger den byn? Beroende på den utgångspunkt som frågaren har - kan svaret bland annat bli så här: ungefär mitt i Sverige. Vill man vara mer noggrann kan man säga ca 5 mil sydost om Östersund. Mer precist uttryckt ligger Björnön i Bräcke kommun Jämtlands län.

Tittar man på kartan är byn belägen vid Revsundssjöns övre del, den del av sjön som kallas Björnösjön och där Herrevadströmmen har sitt utlopp. Björnöns exakta position på vår jord har byns skeppare angett till: N62 51 16.0 E15 03 51.2  (RT90)

 Är man intresserad av att veta Björnöns plats i kyrkliga sammanhang, så finns den här beskrivningen: Revsunds församling, Revsunds pastorat, Östersunds kontrakt i Härnösands stift

 Ortnamnet Björnön.

Det finns några skilda uppfattningar om ortnamnets ursprung. Bäver, björnhona eller mans-namnet Björn – det är frågan? John-Ivar Nilsson, utflyttad Björnöbo, har undersökt den saken. Genom intervjuer och litteraturstudier 1998 fick han följande svar:

Bertil Flemström från Ortnamnsarkivet i Uppsala menar, i boken Bebyggelsenamnen i Bräcke kommun, att ortnamnet är en förled till djurbeteckningen björn. De äldre stavningarna av Björnön visar anslutning till ordet björ som är ett gammalt jämtländskt ord för bäver.

Gunnar Malmström, hembygdsforskare från Hunge Bodsjö, tror att Björnön har med Björ eller Bjur att göra, alltså det gamla ordet för bäver.

Bo Oskarsson Aspås är redaktör för Orlboka. Han framför en tolkning som stöder sig på ordet Bjur, alltså namnet för björnhona.

Per Persson, hembygdsforskare från Grimnäs, härleder ortnamnet till Björn. Detta namn var enligt honom ett ganska vanligt mansnamn i äldre tid. Han menar också att Björnöns äldsta bebyggare förmodligen bar detta namn.

Jaha, inget tydligt svar blev det på den frågan. Vad tror du?

Geografiska namn inom Björnöns by.

På kartan och i litteratur finner man många geografiska namn inom byn. Här följer ett urval utifrån kartor och händelser som har inträffat i verkligheten.

Björnöbodarna är ursprungligen en fäbodvall. Bodarna flyttades från Gammalbodberget till den nuvarande platsen omkring år 1860. Man flyttade dem cirka 500 meter och anledningen var vattenbrist. Det fanns fem ladugårdar och tre fäbodstugor på vallen. Fäboddriften upp-hörde 1902 enligt Magnus Magnusson. Idag ägs marken av SCA, och på platsen finns nu en välutrustad jaktkoja. Kojan disponeras idag av ett av Björnöns jaktlag.

SCA:s jaktkoja

Björntorpet, så heter fastigheten Björnön 1:18 numera. De nuvarande ägarna är Birgit Dahlgren och Ingrid Malmros, bägge bosatta i Strängnäs. Torpet kallades tidigare för Per Antonstorpet och dessförinnan Isakslund. Ett annat namn i stället för Isakslund var Björnlundstorpet, enligt Bo Jansson Sandnäs. Det namnet syftade då på ägaren som var knekten Isak Björnlund.

Böleslägden är en 2,5 hektar stor odling. Den ligger på en svag södersluttning och består av flack moränmark. Enligt Magnus Magnusson sorterade den under katolska kyrkan före digerdöden. Böleslägden benämns också Björneböle. Inom lägden fanns ca 10 stycken odlingsrösen och kanter av fossila åkrar. De är nu delvis/helt överodlade. En sannolikt samtida husgrund med kant av stenar och en brandmursrest finns också på området. I skogskanten finns två gropar. De är förmodligen fångstgropar. På 1800-talet fann man ett spänne och några mynt på åkern, men fynden är inte bevarade. Man har också funnit myr-järnsslagg i området, men det finns inga lämningar kvar idag enligt Jämtlands läns museum. Marken odlas och brukas fortfarande. Nuvarande arrendator är Lars Svensson Sunnestbyn. Böleslägden med omkringliggande skogar tillhör sedan 19??  Person Invest AB.

Böleslägden.		Lada i Böleslägden.

Ekströmstorpet byggdes omkring 1860. Det beboddes av duktigt arbetsfolk enligt Magnus Magnusson. Johan Andersson Ekström kom från Värmland och hustrun Kristina Jonsdotter var från Gällö. Av Ekströmstorpet återstår idag endast rester av husgrunden och ladu-gårdsgrunden. Bredvid husresterna finns en dunge av blå Stormhattar som har överlevt i den magra jorden.

Erik Jäns torpet beboddes av stattorparen Erik Jönsson född 1835 son till Jöns i Förberg. Hans familj bestod av hustrun Anna Jönsdotter, född 1828 i Bräcke, och tre barn.

Herrevadsströmmen, som är Bodsjöns utlopp i Revsundssjön, utgör Björnöns gräns i väster mot Bodsjö socken. I den övre strömmen och i mellanströmmarna var det mellan 11-12 kvarnar fram till 1860-talet berättade Magnus Magnusson.

Herrevadsströmmens utlopp i Revsundssjön

Jonas Orstorpet låg ca 200 meter nordöst om Ekströmstorpet. Det torpet blev öde före Ekströms. Jonas Orstorpet revs omkring 1890. Jonas Olsson var född i Slammeråsen Bräcke. Därifrån flyttade han bland annat till Döviken. I familjen Olsson fanns fem barn Per, Carl, Gustaf, Sigrid och Brita. Hela familjen emigrerade år 1890 till Vancouver i Canada, allt enligt Magnus Magnusson.

Jonas Ors Karl		Jonas Ors Sigrid

Husgrunden i Jonas Ors		Odlingsrösen vid Jonas Orstorpet

Knektflon har troligen fått sitt namn av att några knektar bedrev slåtter på flon berättade Magnus Magnusson. Vidare talade han om att torparen Erik Jönsson blev skrämd av en björn vid Knektflon. Erik Jönsson bar näverskor, och han sprang så fort därifrån att han tappade dem.

Knektflon		Knektflon

Lappholmen är en stenö. Den ligger i Lakasundet. Ön var en upplagsplats under flottnings-epoken. På bägge sidor om Laksundet fanns boningshus. Det berättades i bygden, enligt Magnus Magnusson, att vid ett tillfälle kom de som bodde i dessa två hus överens om att bjuda en man vid namn Lill-Nilsson på kaffe. (Nils August Nilsson född i Ångermanland och boendes i olika skogskojor, samt i en koja i Änge). När Nilsson druckit sju koppar kaffe på det ena stället och kom ut på farstubron, ropade man på honom och bjöd in till kaffe i det andra huset. Nilsson kom då över dit och drack ytterligare sju koppar kaffe.

Lillbjörnön ligger längst västerut i byn. Den gården har tidigare varit ett knekttorp. Knektar med namn som Björndahl, Sundberg och Björnstedt har bott där har Magnus Magnusson berättat. Gården består av åker och skogsmark, och dess krön och södersluttning är av moränsträckning. På gårdens marker finns 4-5 odlingsrösen. Man kan också se kanter efter fossila åkrar som delvis har terrassform. Enligt Magnus Magnusson är detta platsen för ödes-bölet Lillbjörnön. ”Detta torde vara säkert belagt genom de fossila formerna” står det i anteckningar från Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering år 1992.

Lillsiktjärn är en liten tjärn på SCA:s marker. I tjärnen växer gula näckrosor. Några hundra meter från Lillsiktjärnen ligger resterna av en skogsarbetarkoja. I kojan bodde skogsarbetare anställda av SCA.

Lillsiktjärn		Ingången till skogsarbetarkojan vid Lillsiktjärn.

Lövbergshöjden är en ås. Den är belägen på den del av björnöskogen som gränsar mot Bodsjö socken. Magnus Magnusson berättade att här uppe dog skogen i slutet av 1700-talet p g a insektsangrepp. På Lövbergshöjden har det också funnits två skogsarbetarkojor. Den ena av dem var mycket stor, den rymde 25-30 man.

Per Aronstenen finns antecknad i de fornminnesinventeringar som Jämtlands läns museum har gjort i byn under åren. Stenen är en minnessten över vägbygget genom Björnön i slutet av 1860-talet. Den är av granit och står upprest 2,5 meter från väg 550 vid byns östra infart. Årtalet 1867 är ifyllt med röd färg och anger vägens byggår. Namnet, Per Aron, uppges vara ristarens.

Per Aronstenen.

Rörmyrberget, här växte lång, fin och kvistren skog på södersluttningen enligt Magnus Magnusson. Märta Olsson i Lillbjörnön plockade kantareller på berget hösten 1949 berättade Gösta Norrman. Kantarellerna skulle serveras vid Oskar Olssons 50-års kalas 30/12 1949.

Rörmyren ligger vid Rörmyrberget. Nils Emanuel Magnusson i Björnön slog myren. Men det gjorde han bara ett enda år. Magnus Magnusson berättade att hans far, N E Magnusson, tyckte att det var för mycket myr och dåligt där. Myren har också använts som torvtäkt under 1930-talet.

Selemyren, ligger nere vid selet ovanför mellanströmmen i Herrevadsströmmen. Enligt Magnus Magnusson hade bönderna i Skurun en del av sin slåtter på den myren.

Sjulsjöbäckens utlopp i Herrevadsströmmen, ja på det stället var det bra slåtter berättade Magnus Magnusson. Goda år kunde man kunde få bortåt 20 hässjor hö där. Hemmansägaren Arvid Nylund i Orrskäret var den siste som bärgade hö på denna plats.

Arvid Nylund Orrskäret		Sjulsjöbäckens utlopp i Herrevadsströmmen vid Åkerviken

Storsikjärnen ligger 2 kilometer från byn. Där planterade tandläkare Jansson i Gällö ut kräftor under 1970-talet. Ett försök som tyvärr misslyckades. År 199? planterade Revsunds fiske-vårdsförening ut röding i tjärnen. Kortfiske öppnades den ?? .

Storsiktjärn

Stugubergstjärn är en liten skogstjärn ovanför Björnöns by. Enligt vad Magnus Magnusson fått berättat för sig, hände det sig, en bit nedom tjärnen, att en björn rev en häst på 1850-talet. Hästarna gick lösa på skogen. Björnen låg och lurpassade på dem uppe på en hög sten. När hästarna passerade stenen slog björnen ett sto. Stoet tillhörde Nils Persson i Björnön.

Stugubergstjärn		Björnstenen

Tjärnsvedhöjden är en skogklädd ås några kilometer ovanför byn. På den höjden såg Matilda Magnusdotter från Björnön en hägring i slutet av 1880-talet. Hon såg en stor kreaturshjord beta på bergssluttningen berättade hennes brorson Magnus Magnusson.

Tuvloken, ligger på rågången mellan Björnön och Sunnestbyn. Magnus Magnusson talade om att området kring den lilla tjärnen hade varit föremål för många processer under 1700- och tidigt 1800-tal. Anledningen till de segdragna processerna var att Sunnestbyborna ville ha mer skog i området däromkring.

Tuvloken

Åkran är ett 2,3 hektar stort uppodlat område. Enligt Magnus Magnusson var Åkran från början två hägnar. Nils Emanuel Magnusson odlade upp marken under 1900-talets första hälft.

Åkran

Älgsögat är numera en pytteliten tjärn på Sjulsjöskogen. Där fann Erhard Nilsson i Björnön en hopphälla (träbit som sattes fast kring hästens fot så att de inte skulle kunna hoppa över hagar) när han dikade ut tjärnen 1921 berättade Magnus Magnusson.

Älgsögsved är ett svedjeland. Marken är stenig, men skogen växer bra. Magnus Magnusson berättade att det fanns ett rågsvedjeland där omkring 1830. En man från Björnön, vars namn inte är känt, ville bosätta sig där uppe. Anledningen till detta nybygge skulle vara att höet var så fint just där. Men det blev nobben direkt för dessa planer.

Änge, som i byn uttalas enje, är en myrodling i Björnön. Där bedrevs ängsslått fram till 1950-talets slut. Myren uppodlades, men så småningom tyckte man att det var för alldeles för mycket stenar och vatten där, så det arbetet avslutades berättade Magnus Magnusson. Änge är idag betesmark.

Får och kalvar betar i Änge sommaren 1985

Östra Sjulsjön är belägen fem kilometer i västlig riktning från Björnön. I sjön har björnöborna fiskat sik och abborre under hela seklet. Innan man bröt skogsbilväg ända upp, i mitten av 1960-talet, fick man gå eller cykla. Den fisk man hade fått fick man bära på ryggen i en kont. En tragisk händelse inträffade den 5 november 1964. Då störtade en ”Flygande tunna” från F4 i sjön. Föraren av planet omkom. Vrakdelar från flygplanet ligger ännu kvar djupt nere i Sjulsjöns dyiga botten.